Deras ingripande räddade grannens liv

I vanliga fall skulle Maria Ådahl aldrig gå ut med soporna vid 23-tiden en söndagskväll. Hennes man Simon tycker att det är för sent och kan störa grannarna, men just den här söndagen var han inte hemma och soporna riskerade att börja lukta. När Maria öppnade ytterdörren flög perserkatten Dagny ut som ett skott, direkt mot grannens dörr.

– Dagny hade stått vid dörren och jamat och trampat i hallen ända sedan klockan sex på kvällen. Jag förstod inte vad det var med henne. Så fort jag öppnade dörren for hon ut och började riva på grannens dörr. Jag trodde hon skulle förstöra den, så jag böjde mig ner för att lyfta bort henne – och då hörde jag svaga rop på hjälp inifrån brevinkastet, säger Maria.

Experten: Lär känna dina grannar – det kan rädda liv

Maria, Simon och deras tre katter har bott i HSB brf Pyndaren i Gävle i tre år. Föreningen är ganska stor, med fem hus, 135 lägenheter och många äldre boende som bott där länge.

– Jag är 58 år och Simon 68. När vi flyttade in fick vi höra att vi räknas som lite yngre här. Det är en väldigt trevlig förening där vi håller ihop och ser till att ha lite koll på varandra. Vi har många gemensamma aktiviteter som soppluncher och trubadurkvällar, så när jag hörde min granne ropa på hjälp visste jag vem hon var och förstod att det kunde vara allvarligt, säger Maria.

Maria, som arbetar som undersköterska på ett äldreboende, gick snabbt in i sin yrkesroll. Hon visste att snabbaste sättet att komma in i lägenheten var att kontakta vicevärden Robert Hintze, som bor två trappor ner i samma hus. När Robert kom med nyckeln möttes de av en otäck syn.

– Min granne låg blodig på köksgolvet. Hon hade ramlat och slagit sig illa och legat tunnklädd på det kalla klinkergolvet i flera timmar. Jag blötte en handduk och tryckte mot såret, hämtade en filt och larmade ambulansen via trygghetslarmet, säger Maria.

Fråga och svar: "Grannarna skriker och stör – vad kan jag göra?"

Efter några dagar på sjukhus kunde grannen komma hem, men enligt hennes dotter hade hon inte överlevt länge till på golvet. Maria – och Dagny – räddade hennes liv.

– Min enda tanke var: ”Hur ska jag komma in och hjälpa?” Det fanns ingen tvekan. Hade inte vicevärden kommit snabbt hade jag ringt polisen, säger Maria.

Robert kan i sin roll som vicevärd bekräfta vikten av grannsamverkan.

– Det är verkligen A och O att våga engagera sig och hålla koll. Vår äldsta boende är 104 år. Många äldre har hemtjänst, men den är ju inte där dygnet runt. Det är på kvällar och nätter saker händer. Jag får ibland samtal om att det lyser sent i en lägenhet. Oftast har de bara glömt släcka lampan, men det är bra att det uppmärksammas. Det viktigaste i vardagen är att vi kommunicerar med varandra och gärna engagerar oss i gemensamma aktiviteter, säger Robert.

Numera har katten Dagny en daglig ritual där hon vill ut varje kväll och lyssna vid grannens dörr.

– Vi hörs regelbundet nu. När man bor grannar, särskilt med äldre, är det viktigt att ta kontakt. Våga knacka på dörren eller ring. Håll lite koll och våga agera. Gör hellre en sak för mycket än för lite. Det kan vara avgörande, avslutar Maria Ådahl.

Marias tips: Så skapar du trygghet som granne

Lär känna grannarna: Vem kan hjälpa dig om något händer? Vem kan du hjälpa?

Börja småprata i vardagen, till exempel i tvättstugan. Se till att få ansikten till namnen.

Har du äldre grannar? Kolla läget med dem regelbundet, ring eller knacka på.

Ta reda på vad du ska göra om något händer. Vem kontaktar du för att bli insläppt? Hur agerar du om någon är skadad?